CHARMEUR
Chasse föddes i Danmark 1997 och gick som körhäst fram till 2002 då han köptes av Linda Rasmussen som utbildade honom inom ridningen. Hos henne bodde han fram till slutet av 2007. Företaget Hästak importerade Charmeur till Sverige för vidare förmedling till Vilhelmina ridklubb. Tanken var att han skulle passa perfekt som ridskolehäst men ack så fel de hade. Nu när jag lärt känna honom ordentligt så kan jag mycket väl förstå varför Hästak trodde att en ridskola var passande men tyvärr så var det nog en alltför stressig miljö.
Det blev inte så många lektioner innan han fick en egen ryttare, Emma, som hade honom som sin egen. Men en häst som inte fungerar i verksamheten går inte att ha på en ridskola så den 3 juni 2009 såldes han till mig och anlände i Piteå tio dagar senare.
Ofta tänker jag tillbaka och gläds över att jag bestämde mig för att köpa honom. Provridningen var ett spektakel som började med en skentur runt i ridhuset. Tror det blev fyra varv innan jag fick stopp på honom, ingen bra start där! Detta till trots hoppade jag upp än en gång efter att ha lugnat nerverna lite, det gick bättre men jag var stel som en pinne. Misstänker hårt att det inte är något som hamnar på topplistan -Bästa ritt 2009 i alla fall.
Sen min hästägardröm blev sann har jag utvecklats mycket inom ridningen tack vare en duktig häst, hjälpsamma vänner och duktiga tränare. En av mina närmsta vänner, Maria, är nog den jag ska tacka mest av allt. Hon är den som fått mig över tröskeln där allt lossnar och går framåt. Agnes Björn som hopptränade med oss den första sommaren. Erika Viklund, min nuvarande dressyrtränare... Ja det finns många personer som betytt/betyder mycket!
fortsättning följer.....
Det blev inte så många lektioner innan han fick en egen ryttare, Emma, som hade honom som sin egen. Men en häst som inte fungerar i verksamheten går inte att ha på en ridskola så den 3 juni 2009 såldes han till mig och anlände i Piteå tio dagar senare.
Ofta tänker jag tillbaka och gläds över att jag bestämde mig för att köpa honom. Provridningen var ett spektakel som började med en skentur runt i ridhuset. Tror det blev fyra varv innan jag fick stopp på honom, ingen bra start där! Detta till trots hoppade jag upp än en gång efter att ha lugnat nerverna lite, det gick bättre men jag var stel som en pinne. Misstänker hårt att det inte är något som hamnar på topplistan -Bästa ritt 2009 i alla fall.
Sen min hästägardröm blev sann har jag utvecklats mycket inom ridningen tack vare en duktig häst, hjälpsamma vänner och duktiga tränare. En av mina närmsta vänner, Maria, är nog den jag ska tacka mest av allt. Hon är den som fått mig över tröskeln där allt lossnar och går framåt. Agnes Björn som hopptränade med oss den första sommaren. Erika Viklund, min nuvarande dressyrtränare... Ja det finns många personer som betytt/betyder mycket!
fortsättning följer.....